en sjuklings händelselösa dag.

Karma eller bara en medfödd balansgång i livet. Även om jag riskerar att låta som en tråkig massproducerad amerikansk film-trailer med en sådandär överexhalterad kommentator som annars bara kan höras i "MONSTER-JAM"-reklamerna, så har jag faktiskt upplevt karma. Eller just någon annan form av balanserande kraft här i världen som föga oväntat straffar just mig. Just idag känns som den optimala dagen då allt ifrån gudar till väder straffar mig. Givetvis är det inte så, eftersom jag annars hade suttit iklädd slips och tittat på division 2-hockey med ett gäng raggare. Men jag har upplevt det som att någonting har straffat mig idag.

Dagen började med att jag drömde en av de bästa drömmarna jag någonsin drömt. Gled runt i en flott lägenhet och sippade på en Absolute Pears Breeze. I mitt sällskap var det 20 stycken skitsnygga, nakna och överkåta tjejer. Jag levde livet helt enkelt. Efter att jag hade njutit kroppen med alla tjejerna i mitt harem, plingade några nära och kära vänner på dörren. Jag släppte in dem, och ställde mig och snackade med någon av dem. Samtidigt som jag gjorde det, kände jag en fruktansvärd skam. Vad har jag hållt på med egentligen? Vad äcklig jag är som gör som jag gör!

Då slog det mig att det var en dröm, eftersom jag aldrig ens överhuvudtaget skulle kunna uppleva någonting liknande. Jag tvingar mig själv till att vakna upp, just för att jag skämms så mycket över mig själv.

Vips! Så sitter man upp i sängen och försöker tyda vad klockan visar. 10.50.. Bra... Då kan jag sova lite mer, tänker jag. Då kom jag på att jag fortfarande inte orkat ställa om min väggklocka till sommartid, så klockan var alltså 11.50. Dags att gå upp. Känslan av att vara sjuk och bakfull spred sig genom kroppen och jag lyckades konstatera att jag gått och blivit sjuk.

En hälsningsfras till morsan, som hälsar tillbaks med ett "Usch vad äckligt du luktar, drack du mycket igår? Du luktar som en alkis!". Jag förklarade lugnt och sansat att jag gått och blivit sjuk, och går därefter till mitt rum med frukost som jag kan avnjuta till att kolla igenom mina saker på internet.

Därefter gör jag iordning mig, och när jag börjar rota i sängen bland mina nytvättade kalsonger hittar jag ett örhänge. Hade kvinnligt besök från eskilstuna i helgen, och jag har lyckats få dissen av ägaren av örhänget. Det verkar som att hon var mer inne på engångsgrejer. Fantastiskt. Jag log för mig själv och tänkte att det var det bästa jag kunde göra av situationen. En grym hämnd genom att behålla ett örhänge som straff. Riktigt genialiskt.

Därefter kunde jag inte hejda mina hemskheter, utan jag tog på mig mitt ex's dunsockor som hon fick av mig för något år sedan (jag behöll dom, hon hade ändå nya). Tänkte, när jag ändå är på krigsstigen kan jag ju alltid passa på att härja fritt. Så jag tog på mig dunsockorna och gick runt med dem utomhus, tog en cigg och var allmänt äcklig. Jag var nöjd helt enkelt.

Gudarnas straff kom nyss - skoningslöst och helt oväntat när jag skulle gå ut från husvagnen efter att ha hämtat öl. Draperiet snörar till sig och lyckas linda in sig runt min hals när jag ska gå ut från husvagnen, så det slutar med att jag står på tå och kämpar mot det där förbannade draperiet. Efter några sekunders kämpande lyckas jag trassla mig ut, slår igen dörren och springer in till hemmets trygga vrå, där jag gråter ut i bloggen.

Kära blogg, det har vart en hemsk dag.