Insektsfångare, fylla och likgiltighet.

Nu sitter jag här igen.. Har druckit öl i princip hela kvällen, och det känns ju ganska värdelöst egentligen. Men tack vare att folk i jazzensembeln bestämt rep imorgon, så msåte vi repa kl. 10. Så jag kunde inte gå ut. Istället sitter jag inne hela tiden, lyssnar på musik och super till.. i min ensamhet. Men jag trivs ju ganska bra där ändå, så det är lugnt. För tifllället snackar jag med en gammal kompis, Robin, som tydligen har blivit tung narkoman. Även hans flickvän. Dom bor ute i landet i dom norrländska skogarna just nu. Det är sjukt hur livet kan vända.

Det har faktiskt lite å göra med det jag tänkte snacka om idag. Jag förustätter att alla har suttit på en altan/veranda och tagit det lugnt, softat med en öl kanske, och använt sig av insektsfångare. En sån där apparat som man hänger från taket som sen tänder ett sken av blått ljus, som lockar till sig diverse flygfän/insekter. Insekterna rör sig långsamt mot ljuset och bränner sig sedan maniskt till döds, tillsynes en plågsam död. Efter en stund kommer deras vänner, familj, släktingar och ovänner också att röra sig mot ljuset. Och bränna sig själva. Lura sig själva in i en säker död. Nu kan man ju vara fascinerad över hur idiotiskt idiotiska domhär insekterna faktiskt är, och på något sätt försöka hitta förklaringar till deras idiotiskt idiotiska betéende. Men förklaringar bättre än att "dom söker sig till ljus" finns inte, vad jag vet. Nåväl. Kan tyckas ganska komiskt, eftersom dom är underutvecklade, och mänskan är bättre än så.
Eller är vi?

Idag läste jag på nätet lite, och jag hittade en ganska skön liknelse. Jag började spekulera kring allt. Elden får symbolisera hela världens dekadens, lusten, begäret och längtan efter njutning som vida överstiger alla andra önskemål vi har, såsom att jag är övertygad om att 99% av världens befolkning verkligen inte vill förstöra jorden egentligen, men... Jag går till skolan, jag går på repen, man kommer hem trött runt 9-10-11tiden. Inte fan orkar man bry sig. Man går till jobbet, kommer hem slutkörd.. inte fan orkar man bry sig!


Vi är lika okapabla att rädda oss själva som den korkade insekten. Det är för att vi är en överutvecklad apa som styrs av instinkter framför någonting annat, precis som insekten. För min del innebär insikten bara att jag inte orkar bry mig om någonting, speciellt inte praktiserande kristna & veganer/miljö-vetare, eftersom jag inte kan ta människor som inte lär som de lever på allvar. Det jag menar, är att oavsett våran insikt, så kommer instinkterna finnas kvar.

Vi strävar konstant efter att må så bra som möjligt, att få allting att vara så bra som möjligt. Är jag bäst på att spela hockey i världen så måste jag vara bra på att spela gitarr också. Plus att mina barn ska få världens bästa uppväxt. Och jag ska vara världens bästa make. Hänger nån med på vad jag menar eller? Tiden hinns inte med för perfektion och total tillfredsställelse.

Dethär med tiden... Vad hinns med? Det hänger ihop. Från begynnelsen ägnade mänskan all sin tid åt sina grundläggande begär, instinktivt. Man jagade, man rullade i sänghalmen och man sov. I takt med att allting underlättades fick vi nånting som andra saknar. Fritid. Ser man till hur det ser ut i resten av världen så finns det flest procentuellt missnöjda och deprimerade mänskor här i "västvärlden" (inkluderat japan å alla dom länderna..).. I dom länder i västvärlden som har ett väl utbyggt socialt skyddsnät breder utbrändhet, depression och allmänt missnöje ut sig. I takt med att fritid och medvetenheten växer, växer också missnöjet. "Välfärdsparadoxen" som min samhällslärare Bengt vill kalla det. Men ärligt talat. Är vi skapta för att ha fritid? Eller är ens existensen meningsfull? Vad är det som får oss mänskor som har mest, att känna att existensen är meningslös? Är det pga. som i buddshismen, att mänskan inte mår bra av varken extrem rikedom eller extrem fattigdom? Måste man mötas mitt imellan för att vara fulländad?

På senaste tiden, eller senaste två åren, har jag mer eller mindre blivit likgiltig till allt. Är jag då i lycka? Jag vet inte. Jag vet att jag inte är olycklig iaf. Jag kan verka bitter, men jag är inte olycklig för det. Jag tror absolut att en dynamisk vardag krävs för att man ska bli lycklig. Tex att man blir ledsen ibland och jätteglad ibland. Men jag är varken eller. Jag är mest bara.. nöjd. Inte det heller. Likgiltig. Jag liksom bara.. finner mig i att jag existerar, att jag lever som jag gör, och att jag gör mitt bästa, vilket är det mesta jag kan göra, för att förbättra min egen situation, för att när jag är redo förbättra andras livssituation.



Hmm.. Om nån orkat läst, och förstått allt dethär så kommer jag nog ge er varsin guldstjärna.


Föresten. Svaret på förra gåtan var 11. man har 100cigg-fimpar som man röker (som är 10ciggfimpar). dvs, man får en till cigg av fimparna man precis rökt. så 11 cigaretter.


ojojoj. tjingelingpling - swing. jag kommer antagligen ångra dethär inläggget r lika mkt som det förra. hej!