en festmåltid.

De senaste dagarna känns det som att mitt liv har gått på repeat. Det är lite av en "vad kom först: hönan eller ägget?"-historia, så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har alltid svårt att somna på kvällarna och kanske somnar runt 1-2 nu. Jag ställer klockan på 9, för att efter det snooza i en timme. Därefter somnar jag om, och vaknar varje morgon av olika människor som ringer mig. Ungefär runt 13.00 är jag då färdig att hitta på saker. Efter detta övar jag och gottar mig i kaffe & en snabblunch, för att sedan invänta middagen & dra ut och träffa vänner. Komma hem, inte kunna somna och Vips! så har vi mina dagar på repeat. Min universella tv-dosa har alltså fastnat på repeat och varje dag är den andra lik. Så om det finns någon reperatör (läs: Någon som vill bryta trenden med mig) i närheten så hojta! Jag känner mig faktiskt lite spontan för en gångs skull.

Sedan studenten har jag känt mig lite nere. Delvis pga. att den roliga tiden är slut och får ett sådant abrupt slut som att kastas ut i en värld där ingen längre tar hand om en. Luften i en kall korridor, där darwin gäller - sparka och slå. Det är inte förrns nu man får en egentlig försmak på vad kapitalismen har att erbjuda. Inget egentligt sätt att tjäna pengar på (åtminstone inte lagligt), och två månader med ingenting att göra förutom att öva och njuta av livet. Det kan man bli ganska mätt på. Det har dock löst sig någorlunda bra ändå. Min ljudtekniklärare haffade mig för någon dag sen och frågade om jag ville jobba. Så jag har lyckats hoppa på lite ströjobb i sann arbetaranda där man sliter kroppen ur led för en struntsumma, men pengar är pengar trots allt. Så jag har någon dag under sommarlovet till att slita under mälarveckorna, och utöver det så har jag lite betal-gigs i sommar. Dessutom ska jag få spela fanfar på måndag när Niklas Lidström kommer till Västerås, och det lär jag ju tjäna minst en femhundring på iallafall. Så det värsta pengaproblemet är löst, men jag lär ju inte leva som en prins i sommar direkt.

Förutom sysselsättningen och pengarna så är tanken på att livet flyger förbi ett problem. Jag började fundera huruvida om jag skulle vilja spola tillbaks livet något år eller om jag skulle vilja stanna kvar i åldern jag är i nu i något år till. Svaret blev nej. Även om jag på pappret är vuxen och snart inte längre klassas som ungdom i något som helst avseende så vill jag gå vidare. Inte för att jag känner mig mogen och redo, utan för att jag börjar på något sätt bli redo för nästa steg ändå. Låter det konstigt?

Livet bör ses som en festmåltid.
Först severas den söta aperitifen - det är barndomen. Sedan kommer förrätten som följaktligen får symbolisera ungdomen. Varmrätten är livets högtidsstund, alltså den ljuva medelåldern. Desserten är givetvis ålderdomen. Och strax före du kolar röker du en fin havanna-cigarr och smuttar på en fin whisky. Här är du mätt på livet. Jag befinner mig just nu vid förrätten på livets meny och känner inget behov av att äta ytterligare en förrätt.

Nu fick ni någonting att tänka på, kära studenter.