framtiden & studenten

Senaste månaden har varit späckad med grymma händelser. Alltifrån fester, utklädnadsshow, konserter till härliga morgnar med cigg & kaffe och kvällsfika med vänner. Humöret har mestadels varit på topp. Studenten tog jag igår, och det var grymt. Gårdagen bestod av Champagne-frukost. Grym öppning på dagen, allt var mysigt & vädret var på topp. Sedan kom utspringet för att sedan stå på flaket i två timmar. Kändes ungefär som att få lida en långsam och smärtsam död för att kokad i ett hav av svettlukt, avgaser & alkohol och andra trevliga aromer. Men det var bland det roligaste jag gjort. Snabbt hem till släkten, få en orkester (hahaha) som spelar för en och slutligen dricka bärs på pubar & hänga i parken. Det är lustigt dethär med tid. Två timmar på flaket kändes som en kvart. En kvart med släkten kändes som två timmar. Sedan på kvällen när vi gled runt på pubarna så var allting i realtid. Skumt.

Jag vaknade imorse av att morsan kom in med en plasttrumpet och spelade fanfar och resten av min familj sjöng "ja må han leva!". Just det. Jag fyllde 20 idag. Det borde väl ändå vara dubbel lycka? Nja..

Här sitter man och lyssnar på depp-musik, har precis varit på promenad, sitter och är förkyld och deppar snart ihop. En naturlig reaktion när man haft så mycket skoj på senaste tiden såklart, men dessutom att jag är inte nöjd med avslutet från klassen. Jag läste nämligen i studentmössan imorse. Jag ville bli glad. Det blev jag inte. Mest någorlunda tråkiga kommentarer, och man skulle helst av allt velat haft en sån där självförtroende-lapp som man fick på konfirmationen. Man gled runt med ett stort A-4 & lät folk skriva positiva grejer om en själv på lappen och fick läsa den när man kom hem sen. Något liknande. Istället för saker som "puss, vince" eller "lev!" eller "all lycka i framtiden". Man tar inte åt sig någonting verkligen. Förutom en grej som en tjej i min klass skrev.

För att citera:
"Du är jävligt bra. Det har jag tyckt från början".
Orden ekade i mitt huvud hela morgonen, och jag beslöt mig för att jag själv skulle skriva nånting liknande av den simpla anledningen att jag själv inte skrev något liknande i någon annans mössa. Dessutom pga att jag inte fick någon biljett till studentfesten på BMB och istället satt på bill och bob. Detta i sin tur ledde till att jag missade förfesten, och sista avskedet som var tänkt att äga rum i parken(?) ägde aldrig rum. Där var man, kände sig bortglömd och dissad och ville på något sätt säga farväl till klassen. Därför gör jag det i min blogg, även om folk i klassen antagligen inte läser den, men jag tänkte skriva lite rader om dom flesta människorna som jag egentligen skulle velat skriva i era studentmössor.. eller säga till er igår i parken. Föresten. Det är inga klyschor. Det kan nästan se lite likadant ut.. Det är en blandning av att jag faktiskt bara känner typ tre pers i klassen, eller att det är typ 10pers jag aldrig snackat med. S'atte.

Anna: man blir glad som fan av dig. även om du härjar.
Nicole: jag trodde du var fjortis tre år, men så var inte fallet. skitskön faktiskt.
Sara: galen på att sjunga, men du är bra människa också. även om jag inte diggar din moral alla gånger.
Sabina: osjälvisk och jättesnäll. ett hjärta av guld. på riktigt.
Jonas: sjukt tankspridd, men skön att ha och göra med.
Tomas: du är mysig. punkt slut.
Mats: jag tackar aldrig nej till en bärs med dig.
Sami: en av de bästa gitarristerna jag hört & dessutom så är du osjälvisk och härlig.
Viktor: osjälvisk och underbar att ta en fika med. och dricka med. och sjunga julsånger med.
Vincent: du är påfrestande ibland, men du har din charm, och du är snäll. iaf mot mig.
Gustav E: känner dig inte särskilt bra faktiskt, men jag diggar ditt oförtröttliga slit med gitarren. det kommer du gå långt på.
Gustav L: grymt musikalisk och bra människa.
Sanne: man blir glad av dig också. du smittar av dig.
Emma: jag tror vi är ganska lika egentligen och att det är det som gjort att vi inte gått ihop. men på senaste tiden så har jag insett att du inte alls är en djävul, utan en najs människa.
Amanda: förutom att du är helt sjuk och skitrolig så är du dessutom snäll. å hela köret. du är en riktig toppentjej.
Ella: känner dig inte alls faktiskt, men dom korta stunderna jag snackat med dig är du iaf trevlig.
Johanna: blir aldrig klok på dig faktiskt. men du är en sjysst å skojig tjej.
Lisa: knappt pratat med dig.. men du är trevlig.
Sanna: knappt pratat med dig heller.. bara lite på fyllan.. å det kommer jag inte ihåg!
Linnea: du är rolig. och glad. det är bra.
Julia: du är flummig som fan. och skön.
Jessica: har hört att du pratar på fyllan. har aldrig hört det tror jag. tyvärr!

Tack för tre år klassen! Jag har både hatat och älskat er. Så - om ni vill säga några sista ord så får ni droppa kommentar, eller så hörs vi på msn. Men jag tvivlar på att nåt av det kommer hända! Så ta hand om er.

Så: här sitter jag, tjugo år, arbetslös i sommar, två hundra kronor för resten av sommarn(eller får vi ett till studiebidrag?) och ska invänta min skolstart i bollnäs. För jag kom ju in på den folkhögskolan, så jag börjar i augusti och ska få spela frijazz. Det blir mega! Hursomhelst är jag nöjd ändå. Igår skänkte jag tankar till dom som det inte gick riktigt lika bra för, och ni ska veta att ni alla är värda en plats. På riktigt. Men, jag fick nyss ett sms av killarna i mitt band. "Stort grattis till att du nu måste ta hand om dig själv. Vi finns här om du behöver vägledning i livet." Även om skolan är slut, så har man alltid sina vänner. Det är skönt.

Dessutom på tjejfronten intet nytt. Träffade en skitsöt tjej igår faktiskt. Men med mina balls of steel så har det en tendens till att skita sig. Jag har faktiskt trott att självförtroendet jag har fått av att våga stå på en scen och dansa faktiskt skulle kunna hjälpa mig i sånt här, men det gör det ju uppenbarligen inte. Hursomhelst. jag ville bara uppdatera er lite om mitt liv. Ja, det är tråkigt. Men detta är anledningen till varför jag inte kunnat uppdatera på ett bra tag. Ikväll bär det av till Johan tillsammans med Marc & Max antagligen. Om jag nu inte stannar hemma.

Ha den äran på mig själv. Nu börjar livet på riktigt. Nästan. I augusti. Farväl barndomen!