graviditet & slamperi

Först och främst ber jag allra ödmjukast om ursäkt för senaste inlägget. Kanske inte just för att det var intetsägande, utan för att det var monstruöst tråkigt helt enkelt. Det finns ju många skäl till varför jag skrev det, men största boven i dramat var kampen mot klockan. Det var ju trots allt tvunget att bli klart och publicerat under första april - allt annat vore skandal. Det lämnade mig alltså ca: 20minuter att försöka formulera mina tankar. Jag menar, vem annars gör ett april-skämt dagen efter?

Förutom ovanstående så befarar jag att jag gått och blivit på smällen.
"Haha, men nu får du ta och ge dig..."
Nej, det är sant. Eller.. Sanning med modifikation. Jag läste lite på wikipedia nyss, och där kan man läsa om olika tecken på att man är gravid. Dags att klara av en sån där kryssa-i-lista.

Mensen upphör [x] (har ju trots allt aldrig haft någon)
Upplever stark trötthet [x]
Svagt illamående [x]
Räva på morgonen [ ] (nej, tack och lov)
Ovanligt dåligt humör [x]
Extra hungrig [x]
Extra stressad [x]
Ryggbesvär [x]
Svårt att andas djupt [x]
Större mage än naturligt [ ]

Hursomhelst. Jag är nu potentiellt den andra mannen i världen som är gravid, vilket känns både spännande och konstigt. Den andra karln, som ni säkert undrar över, är i själva verket en transvestit och bor föga oväntat i landet USA. Transvestit alltså, vilket jag inte är vad jag vet. Nu kan man ställa sig flera frågor och.. jag vet faktiskt inte hur förlossningen ska gå till, men jag hoppas nästan på ett kejsarsnitt.. men den största frågan är såklart: Vem är pappan?

Den slutgiltiga anledningen till mitt utbrott är delvis mitt dåliga humör, kombinerat med hopplösheten och min ilska på min egna blogg. Mina observationer har visat hur min blogg har förfallit. Från att ha varit ett tempel för att bearbeta mina tankar, till ett centrum för ordbajseri och nu - nästan nere i botten i blogghelvetet tillsammans med blondinbella & helenafloden. Nästan sa jag. Bloggen har alltså förvandlats till min alldeles egna toalett som jag sporadiskt spyr ut skit i. Problemet ligger i att jag inte längre vet vem jag skriver för.. I och med att jag får fler och fler läsare, så måste jag också censurera mig mer. Jag kan tex. inte tala högt ur min egna skalle, jag måste censurera. Vips! så har man en egen censurmyndighet i skallen, som knappt tillåter mig tala om mina innersta tankar, och därför skriver jag istället smått humoristiska ordbajs-inlägg om allmänt ointressanta grejer. Men - jag vill ju inte skrämma bort er för den delen. Jag har ju trots allt blivit lite av en slampa. Alla vill ha bekräftelse - annars finns man inte, och just kommentarer i bloggen släcker törsten lite. Detta har jag tänkt på att göra ett längre tid, men bestämmer mig för att härma en annan bloggare och ta tillfället i akt.

Hur många läser min blogg egentligen? Droppa en kort (eller lång) kommentar om ni läser. Tex. "jag läser" eller något, så att jag inte bara skriver för mig själv och mina närmsta vänner.. för då kan jag ju trots allt sköta allt snack med dom och skippa hela den krångliga proceduren med blogg.

/ delfin-danne